Helt säker, nästan?

Senaste dagarna har flera rapporter från olika undersökningar om svenskens inställning till ny kärnkraft dykt upp i media. Trenden är tydlig, vi blir mer och mer osäkra till att ersätta dagens kärnkraft med ny kärnkraft. Inte så konstigt, för nästa fråga blir ju direkt "vart ska de nya kärnkraftsanläggningarna placeras?"

För vem vill ha ett nära sin egen stad? Så länge människor sköter kärnkraftsverken är de inte helt säkra, historien visar ju det också. När Tjernobyl fick sin härdsmälta hade vi tur med vind och regn, med lite otur kunde faktiskt Gotland varit obrukbart än idag och förblivit så under en lång tid.

Jag har nästan bestämt mig för att jag inte vill ha nyetablering av kärnkraft i Sverige. Det som skulle kunna ändra mig är om vi inte kan lösa energifrågan genom miljövänlig produktion och energieffektivisering.

Så om nya kärnkraftsverk säger jag som min gamla chef Morgan ofta brukade säga när man frågade honom om något viktigt.

"Jag är helt säker, nästan"

Kärnkraft - Ja men inte där jag bor?

Kärnkraftsdebatten har blossat upp igen sedan Centern haft överläggningar och ändrat sin syn på saken. Nu verkar frågan bli en blockfråga där högern säger JA och vänstern säger NEJ. Men är frågan verkligen så enkel? Kan frågan någonsin bli enkel?

Känns som vi fokuserar fel, vore det inte bättre att vi sänkte våran energiförbrukning ännu mer så att investeringen i nya kärnkraftsverk inte lönar sig?

Jag vet inte vad jag ska tycka, känner mig väldigt splittrad faktiskt. En sak vet jag dock, ingen kommer vilja ha ett nytt kärnkraftsverk nära sitt boende. Samma sak gäller för vindkraftsverk, missbruk och fångvård. "Bygg gärna dem men inte där jag bor", jo jag tackar jag.